Halltorps hage
Halltorps hage ligger i den södra delen av ett, i huvudsak sammanhängande, 500 – 1000 m brett lövskogsområde på sluttningen mot Kalmarsund. Den näringsrika marken med rörligt markvatten gör området synnerligen bördigt. Större delen av reservatet täcks av en frodig ädellövskog, som främst består av ek, avenbok, lind, ask, lönn och alm. I ädellövskogen påträffas hamlade lindar. Hassel och hagtorn dominerar i busskiktet. I de mullrika lövskogarna påträffas en riklig vårflora med vårärt, gul-, vit- och blåsippa, svalört, vårlök och gullviva.
Reservatet omfattar totalt 198 ha varav ca 55 ha utgörs av vatten. Närmast Kalmarsund finns de betade strandängarna innan ädellövskogen tar vid, även den till viss del betad. Det är främst i den södravästra delen av reservatet. Den betade hagmarken med gammelekarna är den mest kända och besökta. Flera av gammelekarna har dött under senare tid och numera finns endast åtta levande exemplar. Idag har den obetade ädellövskogen största utbredning inom naturreservatet men även löväng och öppen naturbetesmark påträffas i detta variationsrika naturreservat.
Halltorps naturreservat är ett av Sveriges artrikaste lövskogsområden och ett av de områdena med flest rödlistade arter i landet. Ett stort antal arter har här även sin enda kända förekomst i Norden. 114 rödlistade svampar, 21 rödlistade lavar och 142 rödlistade skalbaggar är noterade i reservatet. Större ekbock Cerambyx cerdo har sin enda nationella förekomst i naturreservatet eller i omedelbar anslutning. Andra rödlistade arter som finns inom Halltorps naturreservat ekoxe Lucanus cervus, läderbagge Osmoderma eremita, guckussko Cypripedium calceolus och långbensgroda Rana dalmatina.
Ekjättarna bedöms vara ca 600-700 år gamla och det stora generationsglapp som råder mellan övriga ekindivider inom Halltorps naturreservat bedöms vara ca 300-400 år. Genomsnittslig ålder för ekefterträdarna är ca 185 år gamla. På den södra åkermarken ses flera ”mumholkar” tillverkade av avverkade grova ekar. Dessa holkar”härmar” en gammelek och ger lämpliga boplatser för hotade arter som lever i ihåliga träd.
