Ek-hassellund 9160 (igenväxningssuccessioner efter t.ex. slåttermarker)
Täta, slutna ekskogar med rakstammiga och höga träd, även med ett inslag av ekar av hagmarkstyp, s.k.jätteträd (lång trädkontinuitet). Gamla träd, lågor, döda träd, torrträd, högstubbar och nedfallna grova grenar är viktiga element. Bestånden växer på djupa och mullrika marker. Trädskiktet domineras av ek men det finns ett inslag av björk, asp, lind, sälg, ask, alm och ibland gran samt rönn och hassel i buskskiktet. Hasseln är ofta mycket framträdande och kan bilda slutna underbestånd. Även hagtorn och vildapel kan finnas insprängt sen tidigare öppna perioder. Ofta fint fältskikt på våren med sippor, nunneört, lungört och liljekonvalj.
Ekskog av ristyp 9190 (örtfattig), på sura, sandiga marker (tidigare betesmarker eller magra slåttermarker)
Ekskog på magra bergmarker med senvuxna, kortvuxna och knotiga ”kratt”ekar. Mulmträd, torrträd, högstubbar och lövlågor är viktiga element. Trädskiktet domineras av ek men det finns ett inslag av björk, asp, gran och tall. I buskskiktet dominerar ene från tidigare öppnare perioder. Fältskiktet är fattigt med blåbär, kruståtel, ängkovall och vårfryele.
