Allmänt
Länsstyrelserna i Blekinge, Kalmar och Östergötland samt Linköpings kommun arbetar tillsammans i projektet Life Bridging The Gap. LIFE-fondens pengar används inom det nätverk av skyddad natur som har pekats ut av EU, så kallade Natura 2000-områden. I projektet ingår 30 olika Natura 2000-områden. 8 ligger i Blekinge, 9 i Kalmar, 9 i Östergötland och 4 i Linköpings kommun.
Projektet ska arbeta i värdefulla ekmiljöer och förstärka deras värden så att de kan finnas kvar i framtiden och hysa samma värdefulla arter. Bland annat ska man:
- Restaurera igenväxta ekmarker
- Plantera ekar i områden som saknar ekföryngring
- Skapa död ved för att försöka överbrygga glappet i åldersstrukturen
- Skapa död ved på artificiell väg för att öka förutsättningarna för vissa ovanliga skalbaggar att fortleva
Projektet startade i oktober 2016 och pågår till september 2022. Projektets budget är 80 miljoner kronor och nästan 60 % är finansierat av EU. Naturvårdsverket bidrar med 15 miljoner kronor och de tre länsstyrelserna samt kommunen står för resten av finansieringen.
Bakgrund
Den igenväxning av trädklädda betesmarker (9070), lövängar (6530) och ekskogar (9160 och 9190) som skett efter att hävden upphört har lett till att t ex hagmarksekar dött i förtid och att arter i dessa livsmiljöer minskat på grund av miljöerna blivit mörka och kalla. En annan negativ faktor har varit dikning som medfört att översvämningar av små våtmarker och vattendrag minskat i omfattning eller försvunnit. Översvämningar gynnar eken eftersom de flesta andra trädslag dör om de får stå för länge under vatten. Igenväxningen har också gynnat föryngringen av skuggtoleranta träslag som gran, bok, avenbok, lind och lönn på bekostnad av ek. Eken föryngrar sig idag överhuvudtaget inte i många täta lövskogar.
Avverkningar av miljontals gamla ekar under 1700- och 1800-talet har i många områden skapat en situation där bara ett fåtal riktigt gamla ekar finns kvar. De rödlistade arterna knutna till ek finns i princip uteslutande i dessa gamla ekar. I områdena finns idag ofta ett stort glapp i åldersfördelningen av ekarna. De äldsta ekarna är ofta runt 300 år och uppåt medan de näst äldsta ekarna ofta inte är äldre än 150 år. Mängden arter i de gamla ekarna är idag ofta inte i balans med dagens tillgång på gamla ekar. Ett utdöende pågår kontinuerligt. Vi kallar denna situation för att vi har en utdöendeskuld. Då merparten av de rödlistade arterna som regel lever på ekar som är äldre än 200 år blir den kommande 50-100-årsperioden kritisk för överlevnaden. För att undvika lokala utdöenden av populationer av rödlistade arter behöver vi tillskapa nya miljöer för de rödlistade arterna. Vi behöver också se till att eken börjar föryngra sig igen.
