Stafsäters lövskog
Stafsäters lövskogar är en del av det riksintressanta Eklandskapet. Reservatet utgörs av sex områden runt Stavsätters gård med ädellövhagmarker och ädellövskog med mindre inslag av annan lövskog, sumpskog och enstaka barrträd. I reservatets delområden finns en mycket värdefull lavflora, kärlväxtflora, fågelfauna och ek- och björklevande vedinsektsfauna. Den vanligaste naturtypen i reservatet är ekdominerad hagmark. Vidare förekommer partier med blandlövskog, ek-hasselskog samt igenväxande ekhagmark med ek och asp.
Fältskiktsfloran är i allmänhet lundartad med arter som trivs under näringsrika förhållanden. Dominerar gör ofta arter som älgört, liljekonvalj, hässlebrodd, lundgröe, kirskål, blåsippa, stenbär, lundstarr och piprör. Av mindre vanliga arter kan nämnas trolldruva, sårläka, underviol, skogsvicker, vippärt, vårärt och hässleklocka. Vid Persbo finns dessutom ett bestånd av det ovanliga gräset storgröe och i reservatet finns även springkorn. På flera ställen finns en artrik ängs- och betesmarksflora med arter som slankstarr, gullris, svinrot, smultron, smörboll, ängsvädd, prästkrage, gökärt, darrgräs, gullviva och sommarfibbla.
Några av de grövsta träden finns i området norr om Labbenäsviken. Här växer glest stående, mycket grova ekar i en ekhagmark som restaurerades för några år sedan. Många är murkna och ihåliga. I ”Engelskan” norr om gården finns rikligt med lind och på flera ställen finns mycket grova träd av bland annat ek, ask, björk och asp. Nordost om Persbo, cirka 1,5 kilometer nordväst om Stavsätter, finns ett par igenväxta hagmarker som mestadels omges av täta granplanteringar. Ek dominerar och här finns en hel del grova ekar och på berghällarna solexponerade döda ekar. Vid Stavslund sydväst om Stavsätters gård finns en igenväxt ekhage väster om vägen. Restaurering pågår för att gynna utveckling mot ekhagmark och betad lövskog. Det finns inslag av ask i östra kanten och asp i väster. På andra sidan vägen ingår några åkerholmar som även dessa är under restaurering för att på sikt åter hävdas med bete. Sörängen, det största av delområdena, är en vidsträckt ekhage med ett stort inslag av äldre lindar, lövträdslågor och fläckvis en rik hagmarksflora. Sörängens ekar är främst i åldrar upp till 150-250 år och lavfloran börjar bli intressant på många ekar. Även riktiga ekjättar förekommer i form av en handfull träd i sydväst.
Vissa noteringar av sällsyntare lavarter gjordes i samband med eklandskapsinventeringen. Som exempel kan nämnas den mycket sällsynta och hotade arten ekspik som har en stabil förekomst på de gamla ekarna vid Labbenäs. I området vid Persbo förekommer också de mindre vanliga arterna slanklav, traslav och bårdlav. I ”Engelskan” finns den sällsynta almlaven samt lunglav, gul dropplav och gulpudrad spiklav. Svamp- och mossfloran är inte inventerad, men vid arbetet med skötselplanen noterades i ”Engelskan” bland annat de för ädellövskogar typiska arterna fällmossa, allémossa och trädporella.
Lövskogarna har en rik fågelfauna med förekomst av de två sårbara arterna mindre hackspett och skogsduva. Dessutom förekommer gröngöling, stenknäck och kattuggla. De högsta kända naturvärdena finns bland vedinsektfaunan med förekomst av ett flertal rödlistade arter. ”Engelskan” är ett värdefullt område för den ek- och björklevande vedinsektfaunan med förekomster av den sårbara blåsbaggen och den rödhalsade svartbaggen som tillhör de missgynnade arterna i Sverige. I närheten av Engelskan lever också det sällsynta gullris-kapuschongflyet. Vid Labbenäs är läderbaggen funnen. Det är sannolikt att den också finns i andra delar av naturreservatet som till exempel i Sörängen. Den lever i gamla ihåliga ekar och Eklandskapet i Linköping och Åtvidaberg har troligen den starkaste populationen av arten i norra Europa.
