Sonekulla (SE0410089)
Sonekulla är beläget i den mellanblekingska kustbygden, på Biskopsmålahalvöns nordöstra del, och sammanfaller med naturreservatet Sonekulla. Området ligger vid Bräkneåns utlopp, i västra kanten av Väbyfjorden. Det omfattar en del av Bräkneåns mynningsområde med deltabildning, vassar och strandängar, vidare en del av havsviken med Kalvön, samt två skilda delar av fastlandet. Det är ett kuperat och varierat landskap som är starkt präglat av lång hävdkontinuitet som utmarksbete.
Terrängen är bergig och området utgörs av en granitplatå som ligger på 25-30 meter över havet. Från platån sluttar landskapet mot öster ner till Bräkneåns mynningsområde. Platåområdet är småkuperat med senvuxna ekar, med tall och björk, samt ett buskskikt av en, slån och nypon. I de mindre sprickdalarna och i sluttningen ner mot deltat är vegetationen rikare och jordlagren djupare. Där växer stora och vidkroniga ekar och i övrigt finns inslag av hassel, avenbok och bok. Så gott som hela fastlandsdelen tillhör naturtypen trädklädda betesmarker. I mer öppna delar är kärlväxtfloran artrik, med den rödlistade stortimjan (nära hotad) och exempelvis arter som knägräs, Adam och Eva, blåsuga, trift och slåttergubbe. I sluttningen ner mot strandängen växer björk och al i en tät ridå. Strandängen utgörs av Bräkneåns deltaområde som bildar en plan slätt med en fin tuvig strandäng. Vegetationen är mer eller mindre zonerad med arter som bunge och gåsört. Utanför strandängen finns vassbälten.
Kalvö är en delvis bergig ö som domineras av artrika silikatgräsmarker. Ön har sina högsta delar mot öster och i norr där ön stupar brant med klippor och block ner mot vattnet. Den västra sidan är låg och i söder sträcker sig kala hällar mer mot öns sydspets. Björk och en dominerar träd- och buskskiktet och den rödlistade flikrosen (nära hotad) växer på ön. Kärlväxtfloran är ganska artrik med växter som backnejlika, darrgräs, liten blåklocka, pillerstrarr och stortimjan. På Kalvö finns några delar med hällmarkstorräng som har lågvuxen och gles vegetation. De ofta mycket torra hällarna har fläckvis ett tunt jordtäcke med torktåliga kärlväxter, lavar och mossor.
Den norra fastlandsdelen i Sonekulla betas av nötboskap och på Kalvön betar får. Södra delen på fastlandet har däremot varit utan hävd i många år, vilket lett till att marken har vuxit igen.
Där ån möter havet finns ett estuarie som uppvisar en varierad livsmiljö med utrymme för såväl marina arter som sötvattensarter. Där bildas sand- och gyttjebankar med mosaikartade biotopkomplex som utgör bra reproduktionsområden och uppväxtmiljöer för fisk som gädda, abborre och sik. Estuarier är av stor vikt för fågellivet.
I Sonekulla är de prioriterade bevarandevärdena naturbetesmarker med trädklädda betesmarker, gräsmarker, strandängar och hällmarker samt marina och limniska miljöer kring åmynning. Naturvärdena är framför allt knutna till välbetade gräsmarker med artrik flora, strandängar med naturliga vattenståndsväxlingar, grova ekar med flera ädellövträdslag, senvuxna och gamla träd, hål- och boträd, döende och död ved. Naturvärden är även knutna till vattenmiljöns sand- och gyttjebankar.
